Spekulationernas början
Frågan ”har Messi autism” har cirkulerat i medierna sedan 2013, när den brasilianska fotbollslegendaren Romário gjorde ett uppmärksammat uttalande på Twitter. Han hävdade då att Messi hade Aspergers syndrom och jämförde honom med Einstein och Newton. Romário baserade sitt uttalande på en brasiliansk journalists påståenden om att Messi skulle ha diagnostiserats vid 8 års ålder.
Spekulationerna fick ytterligare näring genom Messis välkända smeknamn från ungdomsåren – ”el pequeno mudito” (den lilla stumma). Ett namn som uppstod på grund av hans extrema tystlåtenhet och ovilja att kommunicera utanför fotbollsplanen.
Beteendemönster under lupp
Messis sociala beteende har länge varit föremål för diskussion. Hans extrema blyghet och tillbakadragna personlighet i offentliga sammanhang har fått många att spekulera. Särskilt noterbart är hans begränsade sociala interaktion med lagkamrater utanför planen och hans förkärlek för strukturerade rutiner.
På träningsplanen uppvisar Messi en närmast övermänsklig koncentrationsförmåga och ett intensivt fokus som många har tolkat som potentiella tecken på högfungerande autism. Hans repetitiva beteendemönster och strikta följande av rutiner har också noterats som möjliga indikationer.
Medicinska fakta
Dr Diego Schwarzstein, som var Messis barndomsläkare, har kategoriskt avfärdat alla spekulationer om autism. Det enda medicinskt bekräftade tillståndet hos Messi är tillväxthormonbrist (GHD), som behandlades under hans uppväxt. Varken Messi själv eller hans familj har någonsin bekräftat eller kommenterat ryktena om en autismdiagnos.
Vetenskapligt perspektiv
Många av de beteenden som har tolkats som tecken på autism kan ha naturliga förklaringar. Den intensiva fokuseringen är typisk för elitidrottare, och den tillbakadragna personligheten kan vara en naturlig respons på det enorma medietrycket. Inga kliniska bevis eller professionella diagnoser stödjer påståendena om autism, och experter varnar för att dra förhastade slutsatser baserade på offentliga observationer.
